Almstriden - en legendarisk trädfällning i Stockholm (som inte blev av)

Träd väcker känslor - inte minst när de är placerade i stadsmiljö. En del vill fälla träden för att främja utveckling och byggnationer av kontor och bostäder, medan andra vill behålla miljön som den är.

Striderna om träden kan bli mycket infekterade och dramatiska och en klassisk trädfällning i Stockholm är den så kallade ”Almstriden”, som ägde rum i Kungsträdgården. Eller, en klassisk trädfällning i Stockholm som inte blev av kanske vore mer korrekt att säga, eftersom arbetet stoppades och flera av almarna står kvar än idag.

Men vi tar det från början. Vad var det egentligen som hände med de där berömda almarna?

Utbyggnad av tunnelbanan

När en av uppgångarna till tunnelbanestationen skulle byggas ansåg konstruktörerna av tekniska skäl lägga den där de totalt 13 skogsalmarna växte runt Erik Glemmes tehus.

Därefter startades en kampanj av de ansvariga politikerna i Stockholm och teknikerna för att övertyga allmänheten om att almarna måste avlägsnas. Detta skedde i form av artiklar och annonser i dagspressen och blanda annat sa Holger Blom, som var den högste ansvarige tjänstemannen inom detta område att almarnas livskraft var dålig.

Det hela gick till omröstning i kommunalfullmäktige där ja-sidan, att almarna skulle bort, vann med en relativt klar majoritet, 63 mot 34. Socialdemokraterna var för att almarna skulle avlägsnas medan moderaterna var emot.

Väldiga protester mot trädfällningen

Stockholmarna accepterade dock inte detta beslut så när arbetet med att fälla almarna skulle sätta igång i maj 1971 samlades tusentals människor i Kungsträdgården för att protestera och även skydda almarna rent fysiskt. Bland annat klättrade många av aktivisterna upp i almarna.

Man ockuperade platsen med tältläger och hängmattor och hade även beredskap nattetid med hjälp av telefonlistor ifall myndighetena bestämde sig för att agera efter mörkrets inbrott.

Det gick stundtals mycket hett till mellan polis och almförsvararna och polisen fick hård kritik för att ha agerat brutalt mot demonstranterna med batonger, hästar och hundar. Ett antal människor skadades under almstriden såväl demonstranter och poliser, men ingen omkom i kravallerna.

Flera av dåtidens största stjärnor var på aktivisternas sida, bland annat Cornelis Vreeswijk, som var på plats i Kungsträdgården och spelade och sjöng. Konflikten om almarna blev även stort uppslagen i medierna.

Protesten gav resultat – almarna står kvar

Denna gång visade sig demonstranternas vilja vara starkare än politikernas. Myndigheterna gav upp och beslutade till slut om en alternativ plats för den aktuella uppgången. Denna färdigställdes inte förrän 1983.

Kritiken mot hur almstriden gått till var mycket hård, då många ansåg att demonstranterna agerat på ett odemokratiskt vis.

Odemokratiskt eller ej, demonstranterna uppnådde sitt mål, att förhindra tidernas mest uppmärksammade trädfällning i Stockholm, ja kanske till och med Sverige. Flera av almarna står kvar än i idag och i en av dem kan man fortfarande se spår av en motorsåg.

40-årsjubileum för Almstriden

Den 11 maj 2011 firades minnet av Almstriden i Kungsträdgården, 40 år efter att den ägt rum.

Gamla almaktivister uppträdde och höll tal och organisationen Alternativ stad fanns på plats och sålde korv till besökarna.

Så, det var en liten historielektion för den som tror att trädfällning alltid är något trist och odramatiskt. Vi avslutar artikeln som vi inledde den, med detta enkla konstaterande: träd väcker känslor.

Här kan du läsa om hur professionell trädfällning går till.

28 jun 2017